Utsikt och insikt är nära på hösten.
En själ kan knappast förstöras, kanske omvandlas. Något annat skulle strida mot grunderna i termodynamiken. En själ (om de nu går att räkna i ental…) är alltså evig.
Själens utveckling sker genom erfarenheter. Den blir i sanning bättre, inte äldre då evigheten knappast har någon ålder. Den som har kontakt med sin själ borde alltså få en upplevelse av att allt ordnar sig, för det finns en hel evighet att ordna det på.
Själen kommer till uttryck om vi stillar oss, och om vi inte stillar oss så vet vi väldigt litet om vår själ. Att vända sig inåt kan vara en bra väg till att få kontakt med självet, själens kontor i vår vardag.
Självkännedom är en process och som jag lärt känna den så bygger den på att något inuti vill komma till tals, vill utveckla sig. Under den resan kan jag missförstå mina inre signaler och det har varit bra för mig att ha en lärare, min fru.
Självkännedom är ett resultat, en sorts känsla av att veta vem man är och vart man är på väg och ett underlag för att fatta beslut ifrån.
Processen och produkten är i ständig utveckling så har du öppnat för ditt inre så kommer du aldrig att ha tråkigt.
Jag rekommenderar inte självkännedom för alla, utan jag berättar om några tillfällen då det betytt något för mig. Var och en måste välja sin väg och de besluten är fria från andras väg.
Enklare blir det inte.
