Det tog bara drygt fem månader att göra ett inlägg den här gången.
Processen?
Jo, den tar sina turer. Europadomstolen tänker och under tiden börjar det svenska lantmäteriet tugga gamla akter. De skrev i höstas åt pappa att eftersom processen nu lämnat Sverige så kunde en gammal åtgärd som blivit liggande sedan 1994 äntligen åtgärdas! Tänk vad omtänksamt.
Men ganska snart så stod det klart att den enkla åtgärden “lagfartssammanträde” inte var möjlig att genomföra utan en mängd kompletterande papper och inte ens efter kompletteringar gick den att göra klar. Så den enkla åtgärden blev inte ett fall för en enkel lantmäteriförrättning. Den blev ett fall för Tingsrätt och Hovrätt.
Tiden det tog från det att fallet skulle återupptas fram till idag har bestått av otaliga klantigheter från Lantmäteriet och de vill definitivt få det att se ut som att fallet påbörjades idag och inte år 1995.
!995 började man titta på och förhala det lagfartssammanträde som man nu igen vill förhala och försena. Då var det snart 1996 och genom att en process börjat mellan pappa och staten så kunde man förhala Lantmäteriprocessen och till och med ställa in den på grund av processen.
2010 ska så lantmäteriet göra sitt jobb klart och då klantar man bort viktiga papper och får till det så att det ska se ut som att arbetet är påbörjat nu, under 2010.
Eftersom Sverige ska undvika att få mera kritik av EUdomstolen på grund av orimligt utdragna rättsprocesser så förstår jag mycket väl att man vill fila på siffrorna. Det vore väl onödigt om EU skulle få klart för sig hur det egentligen går till?
Om vi räknar från 1995 till 2010 så blir det femton år för att genomföra en process som går på en förmiddag om bara staten vill komma till rättsskipningens plats för att göra rätt för sig.
Om vi räknar från 2010 till 2010 så ser det ut som att det går väldigt fort att komma fram till att man inte vill göra något i sakfrågan. Eller hur?
Matematik är bra analys, sa Måns.
Lys var ordet, sa Bull.
Månljust, sa Bill.
Josef K! ropade Franz Kafka och fortsatte på sin realistiska roman “Processen”.
