Idag har vi den 17 juli 2010. Det är sju månader sedan senaste inlägget och den tiden har gått fort, mycket fort.
Jag började planera för att skriva, men livet tog andra vägar. Arbete för brödfödan, kalal vinterdagar med svåra elräkningar som följd. Kort turistsäsong och många dagar med konstutställningar med Marita. Och en sommar som tinade fram lika överraskande som alltid. Och så var vi här…
Den svenska rättvisan har visat min pappa att den inte klarar av att fungera i hans fall. Sverige vill inte ge honom talerätt för att få prövat om han äger sin mark eller inte. Så nu finns det ett mål i Europadomstolen som heter Georg Berglund mot Sverige. Det låter något det! Och hur kan Sverige bära sig så illa åt? tja, skicka mig pengar så jag kan få tid att skriva så ska ni få läsa så ögonen trillar av. Något annat sätt ser jag inte att lösa detta på…
Under tiden mal vardagen på och min strategi att bygga kvalitet har burit frukt. För varje månad blir kojor och andra erbjudanden bättre. Och det känns lättare att möta gästerna. “Bo på nybygge” börjar bli en produkt att räkna med. Samhällsbyggande som ett kall i livet ska nog få sitt genom brott vad det lider.
“People will come” var en replik i en amerikans film om tilliten att satsa “på sin grej” och att tro på att det skulle ordna sig. Så har vi surfat fram på katastrofens rand i tjugo år och överlevt med små marginaler och det vi ser nu kan vara att “gästerna dyker upp snart”.
Tillit är tillämpad hållbarhet. Att tro på att det ordnar sig.
eller hur?
